Depp

Vinterdeppen. Den kommer väl mer eller mindre varje år. Den slog mig i ansiktet för några dagar sen. Där allt känns hopplöst och tråkigt. Där lusten för någonting alls är som bortblåst och man knappt kommer ihåg hur det känns att längta och drömma.

Jag har tvingat mig själv till att göra det som är bäst för mig. Att alltid vara så stark. Jag kände att jag behövde en ändring och bytte spår. Att alltid vara stark - det är något jag kämpar med dagligen. Men ibland brister det. Man kan inte orka med allt, jämt. Det är lite komiskt att jag bara för någon vecka skrev ett inlägg om just det här. Att man alltid ska försöka se det positiva i saker för att klara sig igenom det som inte alltid är så lätt. Det är väldigt lätt att hjälpa andra. Varför är det inte lika lätt att hjälpa sig själv, alla gånger?

Jag vet att det bara är något tillfälligt. Jag vet att jag inom bara några dagar kommer titta tillbaka och läsa detta inlägg och bara fnysa. Jag vet att allt kommer kännas underbart igen. Och det är faktiskt viktigt att låta sig själv slappna av. Att inte vara superwoman hela tiden. Fast det är vad jag verkligen vill.

Så, vinterdeppen. Det är den som hållt mig borta från att vara gamla vanliga - glada - tessie. Men var inte oroliga. Hon kommer snart tillbaka. Ska bara låta den här tråktessien göra sitt, sen gör vi oss av med henne.