Drömmar

Jag sitter på någon uteservering med några vänner. Känner att någon knackar mig på axeln. Jag vänder mig om och där står han. Nick Carter.

*Paus för eventuell nedsatt respekt ni kan ha haft för mig innan. Men låt mig va.*



Jag känner hur jag blir helt stel i kroppen. Han lämnar över en lapp med ett telefonnummer på. "call me" säger han innan han går. Jag tappar känseln i alla mina muskler och ramlar av stolen. Där på marken samlar jag mig. Reser mig och går efter honom.

Så startar denna ljuvliga dröm jag hade i natt. Resten tar vi en annan gång. haha, eller inte. Mitt i vad som kan beskrivas som just en dröm så vaknar jag av att klockan ringer. "Helvete heller!" Jag slänger mig på telefonen och ändrar om klockan till en halvtimme senare. Tillbaka in i drömmen.

När jag sedan vaknar är jag fortfarande i dimman. Sen kommer funderingarna. När ska man växa upp och sluta låta sin första förälskelse förfölja en? Fan, måste skärpa mig.


Det är alltså den här pojkvaskern som gjort mig svag för blondiner. Helst ska de se sådär unga ut också... Jag kanske behöver söka hjälp?