OMG

Åh. Herre. Gud. Det är allt jag kan säga. Första lektionen var inte å leka med. Jag förstod ingenting och kände att jag behövde gråta lite. Vi fick ett prov vi skulle skriva för att se vart alla ligger nånstans. Jag skrev "?" som svar på varannan fråga och tittar runt i salen. Alla skriver på som att det var det lättaste i världen.

När jag läst igenom frågor och svar ca tio gånger ger jag upp. Talen man skulle beräkna var så långt ifrån verkligheten man kan komma. Det var inte det att jag inte orkade räkna. Jag visste inte vart man skulle börja eller hur man skulle tänka. Tänk dig att du ska översätta meningen: "Kan du hämta lite vatten" på Japanska. Ja, ungefär så kändes det. Det går inte ens att gissa sig till rätt svar.

När jag sen står och pratar med några tjejer från klassen på rasten så frågar jag om dom fattar nånting?
-Nää, gör du? Får jag som svar. Skööönt, det är inte bara jag som känner mig värdelös.

Men upp med hakan nu. Såfort jag fått hem böckerna ska jag sätta mig ner med min käre bror som är duktig på matte och gå igenom allt från början. I min egen takt. För det här SKA jag klara av!