Kom an bah

Lite kort om igår då. Det är då en arbetsintervju jag ska på. Känner mig väl förberedd och är laddad. Går in i rummet och följs av 5 tjejer till. Här gäller det att kavla upp ärmarna och bevisa att jag är bäst lämpad för denna tjänst. Vi får skriva ner svar på lite intervjufrågor som jag såklart tror ska vara en mall för mig själv då man blir kallad till ett annat rum med arbetsgivaren. Men jag hade fel. Det visar sig att vi ska ha en gruppintervju! Jag tror att jag svimmade av för en kort sekund. Som tur var satt jag på en plats som gjorde att jag var näst sist att tala. Så jag fick lite betänketid.

Tjejen innan mig börjar runda av sina svar och jag känner att hjärtat sitter i halsgropen. Jag avskyr att prata inför en grupp. Om man är tvungen. Jag älskar att prata annars, men just sånna här grejer tycker jag är extremt jobbigt. Men jag tar ett djupt andetag och börjar presentera mig själv och varför just jag är så bra för tjänsten. Det går otroligt bra, över förväntan. Känner att jag får fram mina svar klart och tydligt och hinner med något skämt också för att få hela gruppen att slappna av.

När jag sen gick igenom alla tjejerna vid bordet så ser jag egentligen bara en konkurant. Över de andra kände jag mig faktiskt överlägsen. Arbetsgivaren tackar för alla bra svar och berättar att dom återkommer inom 2 månader. (stopp ett tag, 2 månader? skojar du?) Hon sa även att det kan gå väldigt snabbt och att de kan höra av sig redan dagen efter eller om ytterligare ett par dar. Inom mig suckar jag och börjar genast fundera på andra lösningar. När intervjun är klar åker jag hem och andas ut.

Det hinner inte ens ta en timme innan dom ringer. Hon säger att hon var otroligt nöjd och sa att hon hade en tjänst till mig. Min vanliga respons på ett sånt besked är att hoppa upp och ner och piiiipa och tjoa. Men det här är ändå den första tjänsten jag sökt i vuxen ålder och jag kände att det inte riktigt var på sin plats att yla i telefonen. Så jag tackade så mycket och sa att det var otroligt spännande. Först när jag la på så började min glädjedans!

Jag är så otroligt stolt över mig själv. Först att jag tar ett sånt tufft beslut att säga upp mig från en arbetsplats jag har haft i flera år, som varit min trygghet. Sen att jag snabbt som attan fixade mig en intervju, och slutligen att lyckats charma dem så mycket att de ringde mig på en gång och ville anställa mig. hejja mig!