Var och hälsade på Jessan på hennes jobb idag. Vi åt en god lunch precis vid vattnet. Det var verkligen hur fint som helst. Hennes kontor ligger verkligen vackert till. Att ta sig dit, därimot, det var en helvetes resa. Har ju kännt mig hängig de senaste dagarna. Och nu när jag börjat med en ny medicin som gör dig trött, snurrig och disorienterad gör ju inte saken lättare. Så helt yr sätter jag mig på tunnelbanan hem och känner att jag kommer somna på första bästa axel. Jag kommer på mig själv att jag sitter som i trans med öppen mun och glor på en tjej som sminkar sig. Det var inte henne jag var speciellt intresserad av, jag fokuserade bara på att inte somna sittandes. Jag hejdar mig, som tur var, att lägga mig och sova på någon. Även fast min kropp skrek åt mig att sova. På tunnelbanan! Hur läskigt är inte det? Väl hemma somnar jag pladask i soffan och vaknade för en stund sen. Känner jag mig bättre? Lite mer utvilad och vaken? INTE ALLS. Det känns som att jag har vaknat upp mitt i natten och undrar varför jag måste vara vaken. Så nu blir det march pannkaka ner i sängen och sova mera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar