Jävla sjukling

Nej, jag mår inte ett dugg bättre. Ibland känns det som att jag är på g igen, och då ställer jag mig upp, i hopp om att jag nu kan andas frisk luft. Men icke. Snoret från halsen har nu vandrat upp i näsan och mina örngott har fått sig en rejäl omgång i snytningar. Huvudvärken då? Ja, den blir bara värre och värre. Det känns som att någon står och trycker in min tinning så hårt det bara går. Starkt ljus och höga toner får mig att vilja skrika. Men det gör jag inte. Då blir det bara ännu värre.

Min underbara man beslöt sig för att vara hemma med mig ikväll igen. Han märkte nog hur mycket jag behöver honom nu. Han har precis lagat middag till oss båda. Får se om jag får i mig något.

Vi har nu ett helt lager med filmer vi ska gosa oss igenom denna afton. Han har bland annat fått grönt tecken på att vi kan se en skräckis. (Jag vill helst inte se läskiga filmer om han ska iväg till jobbet tidigt dagen efter, för då får jag för mig att alla monster väntar på att jag ska kliva upp ifrån sängen) Men nu när vi vaknar tillsammans imorgon, så kan vi rå oss på alla världens läskiga filmer.


Ps. Hur mycket jag än tycker att det är syndast om mig i helaste världen, så skänker jag tankar och krya-på-dig-kramar till Jessica också.