Fågel

Igår på jobbet stod jag vid kassan. Var så trött och fick anstränga mig för att inte gäspa. Så kollar jag snett in i spegeln. Ser en fågel hoppa runt. Jag gnuggar ögonen och tänker att nu får jag skärpa mig. Börjar jag se fåglar skutta runt i butiken så börjar det bli kört för min del. Men näe. Så sant så. En liten koltrast (tror dom heter så?) hade bestämt sig för lite shopping en dag som denna. Först blir jag glad och tittar förtjust på den lilla varelsen. Sen blir jag rädd. Tänk om den har massa läskiga sjukdomar och får för sig att flaxa upp i mitt ansikte! Så jag tar det säkra före det osäkra och ringer vakten.

Det tar ett jävla tag innan någon vakt dyker upp (Att jaga ut en fågel kanske inte står på deras prio ett lista, vad vet jag?) Så en kund hjälper mig att jaga ut stackarn. Den flyger sedan in på H&M och jag pustar ut. Inte mitt problem längre.

Efter några minuter kommer det en vakt in i butiken. Jag står upptagen med en kund, så jag kan inte förklara läget för honom än. Det roliga är att han verkade också rädd för fågeln. För han kommer in duckandes och kollar runt i taket. Han lixom smyger in och stirrar nervöst omkring sig.
Jag försöker hålla mig för skratt och väljer att vänta med att säga att fågeln redan är borta. Jag står och fnissar en stund vid kassan, medans han fortsätter att smyga runt hukandes och kollar upp i taket. När han sen möter min blick så var jag ju tvungen att berätta att den inte var kvar. Fan. Jag skulle kunna ha låtit honom gå runt en stund till.