Igår

Fredagskvällen började hemma hos en kompis där vi skålade i vin samtidigt som vi tittade klart på idol. Tråkigt att Sassa åkte ut, hon var så söt. Sen tog vi en stortaxi till Ett ställe och dansade till härlig schlager. Mina fötter brann upp (som vanligt) men vi hade kul iallafall.

Jag var så trött efter att ha jobbar hela dagen så jag tar en taxi hem vid 4. När jag sedan vaknar vid 14 (!!) dagen efter kramar jag om min karl som kommit hem några timmar senare än mig. Då hör jag plötsligt ett snarkande läte komma från andra sidan rummet. Jag flyger upp och ser en sovande karl som ligger på soffan. Chriss. Han hade tydligen följt med hem och däckat på våran soffa. Försöker samla ihop resterna av mig själv och det börjar bli dags att piffa. Tjejkvällen med stort T var inbokat för kvällen, och det finns inte en chans att man får passa för att man varit ute kvällen innan.

Möter upp tjejerna (mina äldsta vänner som jag växte upp med) och äter gooood grekisk mat på ett ställe vid skanstull. Alla roliga, galna minnen bubblar upp och vi skrattar så som bara vi kan göra. Sen drar vi som sagt vidare för att jag känner ett sug (oj, ovanligt) efter att sjunga karaoke. Det är nu ångesten gör sig påmind igen. VARFÖR skulle jag showa? Jag dör. På riktigt.


Efter många om och men, bestämmer vi oss för att möta upp resten av tjejerna på Patricia. Trots en hutlös inträdesavgift har vi en toppenkväll. Dansar så svetten rinner och fotsulorna dunkar. Men det var det värt.


Eftersom jag skulle jobba idag kände jag att det började bli dags för att bege sig hemmåt. Ringer upp min karl som är ute på sitt håll och möter upp honom. Vi köper med oss halva Mcdonalds hem och somnar på studs.


Nu känner jag för att äta middag, enchiladas blir det. Och ni vet ju vem som är enchiladaskungen?! ÄÄÄÄlskling!