Besvikelse

För att ni ska få minsta lilla förståelse för min besvikelse måste jag börja med att berätta hur jag slet ígår. Ni förstår inte. Jag låg på golvet i badrummet och skrubbade ALLT. Jag menar verkligen allt. (nu får ni inte tro att vi är äckliga grisar och aldrig städat hemma förut, men att verkligen gnugga, skrubba och polera varenda liten vrå, näe, det har vi då aldrig gjort)

Jag kände att de nya människorna som ska bo i denna lägenhet ska känna att "wow, vad fint. Här vill jag verkligen bo!" Så med de tankarna i huvudet kämpade jag vidare.

När JP kom hem och klev in i badrummet blev han helt chockad. Att vi haft ett så fint badrum hela tiden, känns otroligt.

Så kommer den första spekulanten. Han tittar sig omkring och ser väldigt nöjd ut. Jag flyger upp från soffan och tjuter att han måste minsann kolla in badrummet. Vi närmar oss dörren och jag känner på mig att han kommer känna just den där "wow-känslan" jag beskrev i mitt huvud. Men vad gör han? Han kliver in med en fot. Rycker på axlarna och kommer med ett "Ja, det här var stort" sen vänder han sig om och går in i vardragsrummet igen.

Var det allt?! VA?! Blod svett och tårar (nåja) och ingen WOW-reaktion?! Vilken jävel. Nästa person som kommer och kollar in lägenheten ligger på betydligt bättre plats nu iallafall. Fnys!