Ge mig växeln!

En man kommer fram till mig i kassan. Han köpter 12 stycken varor av samma sort och börjar räkna ut om jag dragit bort rabatten. Jag ser hur han står och räknar i huvudet och förklarar vad jag har dragit bort och hur mycket det blir. Han ser fortfarande inte nöjd ut, utan står och räknar varorna igen. Jag förklarar då ännu en gång hur mycket jag dragit av. Så står vi där och stirrar på varandra. Jag börjar bli lite irriterad och tycker att han är en idiot. Sekunderna fortsätter gå och vi stirrar fortfarande på varandra.
"Men jag har gett dig en hundralapp redan!" -Nästan ropar han till mig.

Åh dumma mig. Jag har alltså mitt uppe i allt räknande tagit emot en hundralapp och sedan glömt bort det helt. Jag har stått där och glott på honom som en jävla idiot.
När jag sedan börjar skratta lite smått och skyller på att jag är trött, förväntar jag mig att han också skulle mjukna och le tillbaka. Men icke. Han var skitsur.

Det är ju bara jag som har en sån tur att jag råkar sätta mig mitt emot honom på tunnelbanan påvägen hem på kvällen.