Filmjölk, någon?

Dagens rikspucko:

En man i 50-60 års åldern kommer fram till kassan. Han står först och bakom honom står en kvinna. Det ligger en vara på bandet och jag antar ju såklart att det är hans. När jag blippat den och berättat för honom vad det kostar, spänner han blicken i mig, men säger inget.
Kvinnan bakom piper till att det var hennes vara. Jag ber om ursäkt och tar tillbaka varan.
Jag tittar på honom och frågar vad jag kan hjälpa till med.
"Ja, jag ska ha två filmjölk!" -ryter han åt mig.
"Jaha" -säger jag. "Och vart är dom då?"
"Jag har beställt två FILMJÖLK har jag sagt"
Jag vänder mig mot min kollega och frågar om han vet något om någon beställd filmjölk. Han tittar konstigt på mig och skakar på huvudet. Jag vänder mig om mot filmjölksmannen igen och tittar frågande på honom.
"JAG SKA KÖPA TVÅ FILMJÖLK!" -skriker han åt mig.
"Okej, men då får du gå och hämta dom så kan du komma tillbaka till mig så kan du betala" -svarar jag med en lugn ton.

Jag fortsätter att hjälpa några andra kunder och när jag kommer tillbaka till kassan så står han där fortfarande. Dum som en åsna och glor på mig.
"Ja, gick det bra?" -frågar jag.
"Neeej, jag har fortfarande inte fått någon filmjölk" -svarar han bittert.
"Okej, men vet du vad? Om du går iväg och hämtar vad du vill köpa, precis som alla andra måste göra, så kan du komma tillbaka när du vill betala, OKEJ?!"

Då fattar han galoppen och försvinner iväg. När han kommer tillbaka så pekar jag mot den andra kassan. "Där kan du betala" sa jag och gick iväg.

Huuuuuur dum får man vara? Jag är ledsen, men jag tror att han var den dummaste människan jag stött på, på länge...