Midsommar

Firade ju som sagt midsommar på justerö. Det var verkligen en jättelyckad tillställning. Vi åt god mat, drack (alldeles för) mycket gott, lekte midsommarlekar och hissade upp midsommarstången. Hann dock inte ta alltför många bilder då batterierna på min digitalkamera gav upp nästan genast. Men jag hann med några stycken.

Här har vi nästan precis anlänt. Öppnat den första ölen och väntar på att lekarna ska starta.
Midsommarstången kom upp. Med hjälp av alla starka killar.
Eftersom JPs syster har dansat som professionell balettdansös i många år försökte jag imponera med ett minst sagt läskigt fotarbete. Visst ser det sjukt ut? Om jag imponerade på henne? Kolla på bilden, behöver jag säga mer?

Någon kommer på idén om att ta ett nattdopp. Jag bangar utan tvekan. Jag är van vid tropisk värme i vattnet numera. Det här med svenska (iskalla) vatten får vänta lite för min del. När vi kommer upp till huset igen har alla gått och lagt sig. Så det är bara jag, JP, Anna-mi, Steffe och Amanda som är vakna. Bestämmer oss för att äta något. Smyger in i huset, där de flesta sover och hittar färdiglagad tacos. Vi trycker i oss allt vi kommer över som fyra små grisar. (Amanda har även hon försvunnit nu) Vi gör allt i våran makt för att inte göra så mycket väsen av oss. Men det går ju inte. Ni vet, när man verkligen inte får skratta, så finns det inget som kan stoppa dig. Vi skrattar så vi får ont i magen, åt allt. Efter att ha dränkt ner Anna-mis jacka i dolmio-sås känns det som att det är dags att sova. Har ingen aning om vad klockan är men det är nu strålande solsken så jag antar att vi var ganska så långt inne på dagen efter.

Vi hade blivit lovade en uppblåsbar madrass som skulle ligga och vänta på oss, färdigblåst, inne i köket. Men näe. Den låg där. Men den var inte uppblåst. De andra (jag har redan halvt somnat på golvet) gör ett tappert försök att hitta en pump, men utan framgång. Då kommer hjälten, Stefano, och säger att han minsann ska blåsa upp den. Efter minst en timme av blåsande och frustande ger han upp. Lite luft var det allt. Men långt ifrån tillräckligt När vi lägger oss på den så är den rätt mjuk. Men rumpan dunsade direkt ner i golvet. Jag vet inte om det är jag som är baktung. Men så var det iallafall. Sover som en påse nötter och vaknar av att jag är öm i alla leder jag har.

När vi sedan går upp, möter resten av alla 40 gästerna och berättar om madrassen så börjar en av tjejerna fnittra.

"Är det den blå madrassen, som låg i köket? Jag är ledsen att behöva berätta det här. Men den har en knapp på sidan som gör att den blåses upp av sig självt"

NOOOOOOOOOOOOOO