Jag vågar

Man ska aldrig ta någon man håller kär för givet. Det är vad jag kommer lägga stor vikt på hädanefter. Att aldrig mer hålla inne ett "jag älskar dig". Känner man så, så ska det sägas. Inte tänka att "äh, det vet hon/han om att jag gör ändå" Gör inte det misstaget. Älskar man, så sprid med er av den känslan. För det ska jag göra.

Jag älskar min mamma, hon som gjort mig till den jag är idag. Jag älskar min bror Christian, hans flickvän Bianca och min fina brorsdotter Emma. Jag älskar min pojkvän Jens Petter, som är min själsfrände. Jag älskar mina katter, Gizmo och Bamse, som funnits med i mer än halva mitt liv. Jag älskar mina vänner. De som varit där alltid. Jag älskar Molly och Linnea, mina fina tjejer som alltid är där för mig. Jag älskar Jessica, som alltid får mig att le. Jag älskar Kim och Chriss som uppskattar musik lika passionerat som jag själv gör. Jag älskar Anna, hon som alltid kan locka fram ett skratt ur mig. Jag älskar Moa-lee, tjejen som alltid är så glad. Jag älskar Aphrodite, hon som känner mig utan och innan.
Nu var inte tanken att jag skulle rabbla upp alla jag älskar, för på ett eller annat sätt så gör jag det för massor. Jag älskar. Och jag är inte rädd för att berätta det!

Det jag ville med det här inlägget var mer en liten tankeställare. Det är tråkigt att jobbiga saker måste hända för att man ska öppna upp sina ögon. Familj, släkt, vänner och sin käresta. Klart de ska höra hur du känner för dem.

Jag är inte rädd för att öppna mig. Att vara sårbar är en av de finaste egenskaperna jag har. Jag vågar älska.