Kyckling

Då var det dags att bli kyckliiiing igen. Första dagen efter att jag färgat håret är jag kyckling. Gulare än citroner och väntas alltid höra skratt från mina arbetskamrater. Det som är annorlunda den här gången är att jag har helt nya arbetskamrater. Så det värsta är att de kommer inte skratta med mig, utan snarare åt mig - bakom min rygg. Eftersom de säkert kommer tro att det är såhär jag brukar gå runt.

Det faktum att de kommer tycka att jag är en blåst bimbo med kyckling-gult hår, tar jag med ro. Med tiden kommer de förstå att jag är ack så intelligent, att jag har båda fötterna på jorden och att jag inte ens är i närheten av vad egenkär heter.