Avundsjuk

Att vara elak och trycka ner någon bara för att själv må bättre är en sak jag inte förstår. Mår man verkligen bättre av att beröva någon en lycka? Jag förstår inte hur man fungerar då. Det har hänt mig många gånger i mitt liv. Att jag har blivit jätteglad över något och sedan har en person vänt och vridigt på det så det i slutändan känns som att jag inte alls borde vara glad. Varför? Mår man verkligen bättre om man gör så?

För det första mår jag väldigt dåligt av att se någon i min närhet vara ledsen. Och om det vore jag själv som hade orsakat det känns det bara ännu värre. Jag menar inte att jag är något helgon som aldrig gjort något dumt mot någon. Men att medvetet trycka ner någon för att själv må bra? Jag är helt tvärtom. Har det gått bra för någon av mina vänner på jobbet, eller att de lyckats klara av något av sina mål så blir jag glad. Genuint glad. Det här med avundsjuka är något jag tycker att alla borde ha grävt ner redan på mellanstadiet.

För några år sedan blev jag verkligen ledsen när någon gjorde så mot mig. Jag tog till mig av det elaka som sagts eller gjorts och började tänka i de banorna att det jag gjort/lyckats med inte alls var någonting värt. Idag kan jag inte ta det. Vare sig det är någon ytligt bekant eller en person man sett upp till. För varför ska man någonsin tro mindre om sig själv eller ta åt sig av någon person som inte kan hantera andras framgång på ett positivt sätt?

Tycker jag att en av mina vänner passar väldigt bra i en tröja, eller hanterade en situation riktigt bra så säger jag det. Direkt. Istället för att se på och avundas dem. Jag mår bra av att ge komplimanger. För hur glad blir man inte själv när man får höra att man ser söt ut eller gjort något riktigt bra? Speciellt gäller det till personer som inte är berädda på det, kanske inte förtjänar det.

Jag satt på tunnelbanan påväg till jobbet för ett tag sen och mittemot mig satt två unga tjejer och pratade. Eller de snarare pratade skit om allt och alla. De var jättebittra på någon kompis som "tror att hon är så snygg" och hela världen var bara emot dem. Det är just såna tjejer som behöver höra en positiv sak mest, men förtjänar det som minst. Innan jag skulle gå av så böjde jag mig fram till den ena tjejen och sa: "Jag måste bara säga en sak, vilka fina ögon du har" Hon stirrade tillbaka på mig förvånat och sen såg jag hur hon sken upp och sa "tack". En sån enkel liten sak. Det krävdes inte mycket av mig, men hon blev säkert jätteglad och tog med sig den meningen resten av dagen.

Fortsätter man vara avundsjuk och inte kan ta till sig andras lycka tror jag aldrig att man kan bli riktigt lycklig själv.