Snorjävel

Jag har en rövarhistoria om en snorissnattare idag på jobbet. Men jag har dragit den här historien för många gånger denna kväll så jag orkar inte skriva något om det med någon som helst inlevelse.

Påväg ut på min rast ser jag en snoris som har en av våra klockor på sig. Hon lämnar sedan butiken och jag ser att lådan där klockan legat i gapar tom. Jag ropar på henne och efter mycke om och men, ljug och flackande blick ryter jag åt henne att visa sina armar. Där sitter den sedan på hennes tunna armled. "Hit med den" ryter jag. Sen låter jag henne gå. Allt jag ville var att få tillbaka klockan, sen ville jag inte se henne mer.
Efter några minuter ångrar jag mig och fick ont i magen för att jag inte ringde vakten. Hade en klump i magen resten av dagen och mina kollegor gjorde inte saken bättre. De fortsatte med att påpeka att snorisen minnsan inte skulle sluta snatta nu. För att jag inte ringde vakten. Fan. Klumpen i magen försvann inte förens jag ringer Anna och berättar vad som hänt. Hon sa att jag agerade helt rätt och bedömde situationen bra. Det kändes skönt att få stöd istället för att höra att man var dum som inte ringde vakten. Hursom. Slutsatesen av det hela var väl att jag tog en snoris. Fick tillbaka klockan. Skrämde livet ur henne, och jag tror inte hon kommer våga sig tillbaka till min butik i första taget.

Nu ska jag sluta tänka på det. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt!