Fick en ny attack i magen idag. Den här gången var det inte alls kul nånstans. Jag trodde på riktigt att min sista stund var kommen, nu dör jag. (Jag har ju inte hunnit med att föda några barn än, men jag kan nästan svära på att det känns likadant som när du får värkar... men vad vet jag? Försöker mest beskriva hur sinnessjukt ont det gör)
Kände att svetten började rinna från min panna och jag ville bara skrika. Men jag får inte fram ett enda ljud. Jag kan inte röra mig, sitter och stirrar rakt ut i luften och önskar att det ska sluta nångång. Jag letar febrilt efter något att hålla i mig i, innan jag faller till golvet.
Efter några minuter (som kändes som timmar) börjar det lugna ner sig. Det gör fortfarande ont så IN I HELVETE, men nu kan jag iallafall andas normalt. Jag bankar i väggen så JP ska höra mig. Han kommer springandes och håller om mig. Stryker min panna och säger att allt kommer bli bra. Jag tror honom inte riktigt. För det gör verkligen ont. Efter en stund så visar det sig att han hade rätt.
Om jag bara visste vad det var som var fel på mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Faktiskt så var det så, att jag fick flashbacks av hur hemskt det är när ingen vet vad det är för fel på en. Så jag lät bli och tänkte att jag skulle kommentera senare. Men det glömde jag såklart bort.
Tack för det! Men nu är jag så nyfiken att jag spricker. Är du "K" någon jag känner?
Känner och känner, beror på hur man ser det. (:
Kornelia! Gud vad roligt! Jag tackar och bockar för de fina orden. Det gör mig superglad! :D
Kan va att du har ätit för starkt, surt, dricker för mycket kaffe å e orolig ofta?? Bror lite på...
Skicka en kommentar