Vad är ditt problem?

På tunnelbanan hem:
En man sitter framför mig på tunnelbanan och stirrar på mig. Jag vänder bort ansiktet, kollar ut genom fönstret och kollar sedan tillbaka på mannen. Han sitter fortfarande och stirrar på mig. Det är inget vänligt "åh, du var söt, dig vill jag flirta med"-stirr. Utan han helt stenhårt, iskallt, rå-glor på mig. Utan att blinka. Jag blir lite nervös och försöker kolla bort, men återkommer alltid till att kika om han fortfarande stirrar. Ja, det gör han. Jag börjar undra vad hans problem är.

Sen är det dags för honom att gå av. Han reser på sig, följer sin ledarhund ut ur vagnen.

Blind! Mannens problem var blindhet. Han hade ingen aning om att jag skulle bli så nervös för honom på tunnelbanan. Och han har heller ingen aning om att jag skriver ett blogginlägg om detta.